Provokation

Då sitter jag ensam utan upplärning på företag nr 2. Jag ska jobba i två timmar då hon (läs tidigare inlägg) är på läkarbesök. Funderar på vad jag hinner åstakomma på två timmar på ett nytt jobb där jag saknar vettiga arbetsuppgifter. Nu har även mailen låst ut sig själv så jag tvingas vänta på IT, så dom kan lösa problemet.

I brist på arbetet så fortsätter jag leken mot min upplärare. Då arbetsdagen blivit så lång och tråkig utan något att göra så gjorde jag en lek med min upplärare (utan hennes vetskap då). Det handlar om att för varje gång hon skäller ut mig obefogat så får hon ett poäng. Varje gång hon skäller ut mig befogat så får jag en poäng. Jag försöker därför skapa små, små irritationsmoment som hon senare kommer påpeka för mig. Till exempel kan man flytta plats på pennan så att hon får panik när något bud kommer och vill ha en signatur av henne.
”DENNIS! VART ÄR PENNAN? DEN SKA ALLTID LIGGA HÄR!”
Man kan även ställa in hennes egna kaffekopp i diskmaskinen mitt under dagen och ge henne en pik med att säga att vi måste verkligen ha det snyggt och rent på skrivbordet. Ja ni fattar…

Bjuder på ett citat som kanske passar henne bättre än er.
Man kan enbart bli provocerad om man tillåter det.

Börjar arbetsdagen med en kaffe i min upplärares specialinställda stol. Fäller bak stolsryggen och smäller upp fötterna på bordet. Detta kommer skapa en stor debatt när hon kommer tillbaka på jobbet vid 10-tiden. Nu ska jag njuta lite mer av kaffet innan jag fortsätter att göra något ovettigt på jobbet.
Det är trots allt måndag!

Ny arbetsdag på gammalt objekt

Har tidigare arbetat på detta företag som jag kallar ”företag 2″. Om ni vill få erat minne lite uppfriskat så hänvisar jag till detta tidigare inlägget. Det handlade bland annat om en handledare som var ganska bitter mot mig samtidigt som jag hämnades genom att provocera henne.

Iallafall börjar denna arbetsdagen bra. Jag ställer bak stolsryggen och försöker nå sidor som facebook/youtube/flashback men allting är spärrat. Jag kan inte ens nå spelsidor för att fördriva tiden (Det finns absolut ingenting att göra här då jag gjort mina arbetsuppgifter före klockan 09.00.

Nu återstår bara den stora frågan om jag ska nöja mig med stolen denna gång då jag inte fick den respons jag eftersträvade senast jag provade. Att ställa om språkinställningarna på datorn känns nästan för elakt då jag vet att hon knappt kommer kunna logga in i datorn med ett främmande språk. Jag kanske bara ska göra lite enkla saker som att skriva upp min födelsedag på kalendern och lämna lite postitlappar i olika gömda platser så att hon kan få hitta dessa lite progressivt.

Eftersom jag inte kan provocera genom små spratt så kanske jag kan provocera genom att sprida lite glädje och humor här omkring. På första lappen ska det stå ”Ha nu en strålande glad dag”.
Eftersom jag hade VG i bild så tänker jag även bidra med lite skönhet i form av en skinande sol.

Placeringen känns nästan solklar. Jag klistrar postitlappen där man ändrar rygginställningarna på stolen!

Morgonhumor

Lustigkurren Simon har slagit till igen. Som många vet så ska vi flytta ut från våran nuvarande lägenhet 31 augusti och vi måste därför leta oss en ny lägenhet. Detta är svårt för mig eftersom jag är i Härnösand till den 17 augusti.

Därför ska Simon och Drejl gå på visning tillsammans och jag bidrog från Sverige genom att skicka över en gammal mall jag använde när vi svarade på annonser över nätet. Då får dom iallafall en sak mindre och tänka på.

Midsommar

Som alla andra bloggar idag så ska jag berätta om min midsommar. Jag vet ärligt inte vart jag ska börja eller hur jag ska kunna sammanfatta dessa dagar på ett bra sätt. Jag är uppfylld med så många nya intryck så att jag inte kan placera allt. Just nu känns hjärnan för tung för att arbeta samtidigt som jag har ett så stort leende på läpparna som jag inte kan torka bort.

Satt och skrattade åt mig själv när jag satt på flygtåget och tänkte tillbaka över helgen och insåg, att jag fastnat med blicken, och att jag tydligen hade ögonkontakt med en äldre dam som log tillbaka till mig och skrattade.
Nu på jobbet skulle jag räkna ut vad 45 norska kronor är i US-Dollar men jag klarade inte av det. Efter 2 minuter av försök på miniräknaren så ursäktade jag mig till gästen och sa att hjärnan är på rehabilitering efter helgen. Han fick helt enkelt räkna ut det själv.

Men tillbaka till saken, vart ska jag börja?
Undra om jag ska börja att berätta om bilen som (helt själv) backade uppför en backe och in i ett träd, eller om jag ska berätta om när Drejl snaggade av sig allt hår på huvudet.
Har spanat igenom alla kamerabilder och det finns faktist några fantastiskt fina bilder (och även filmer). Jag kommer publicera dessa så fort Drejl kommer hem med kameran.
Så sätt på en kaffepanna och sätt dig i din favoritfotölj, för risken är överhängande att detta blir en låååång midsommaruppsats.

(Tryck på läs mer för att läsa hela texten)

 

Flög till Stockholm i torsdags för att delta på årets kanske mysigaste event. Mattias, Stina och David hade planerat att bjuda 20 kompisar var för att sedan ha en stor fest vid stockholms skärgård, hos familjen Drejares fina sommarställe.
Lyckligtvis kom det inte 60 stycken festsugna kompisar utan det blev en total på 25 personer.
Jag tror att Drejl tog det lättast på inbjudningarna då (enligt min räkning) bara var jag och Klas som stod på hans inbjudningslista. Det blev en salig blandning mellan sandö räddningsgymnasie-folk och livsnjutande 83or.
Festen började (för mig) klockan 07.00 på Arlanda i flygbaren med en öl, och slutades på söndag eftermiddag med en lika kall och god öl.

Många frågor om Drejl

Det har på senaste tiden ökat med frågor om vår käre sambo Drejl.
Många frågar om han fortfarande lider utav kroniska sjukdomar eller om han håller på att jobba övertid för att slippa hamna i bloggen. Vissa har till och med tänka i banorna att Drejl har slutat upp med festandet.

Jag tänkte lugna *alla (eller den personen som undrade), med följande pressmeddelande.

Drejl är varken sjuk längre eller en jobbnarkoman. Han har dock tappat festsinnet men det är helt förståerligt i dessa tider. Han kommer att jobba söndagar framöver och på så sätt vara mindre synlig i bloggen.
Jag ska inte dölja något för våra tappra bloggföljare utan den nakna sanningen måste fram.

Jag ber känsliga/underåriga läsare om en extra tanke före ni trycker på ”läs mer”. Det kan komma som en chock för vissa medan andra kan få en bekräftande insyn. Hoppas jag inte förstör julen för er.

*alla (Egentligen ingen som frågat efter honom förutom jag själv. Ser mig själv som en högt rankad person och att beskrivningen alla passar lämpligt)

 

 

Vilsnagiraffer.se kan härmed avslöja att Drejl spenderar hela december för att förbereda sig inför julen. Att vi kan avslöja detta beror inte på att Drejl kommenterat eller bekräftat påståendet utan denna bilden från midsommar säger sig självt. Han hade börjat förberedelsen redan då!
Hans passivitet sedan början på december ökar misstron och tanken om att dessa två personer är den samma. Drejl har påstått att han fått en befodran på jobbet vilket jag kan knyta till detta.
Här är decembers tredje lika som bär (även om jag bestämt tror att de är samma person)

Om detta är början

Varning för uppsats. Skriver långt och detaljerat när jag är förbannad.

Skönt att veta att man blev av med Murphy’s dag så tidigt denna månad.
Ni som inte är känd med begreppet Murphy’s lag bör besöka google eller wikipedia, för alla drabbas av lagen även om man inte känner till den.
Vetskapen om att systemet alltid kommer att äga en, gör att man blir förberedd på att den dagen kommer förr eller senare.

Iallafall har jag väntat på en spårvagn i 25 minuter och det resulterade till att jag kom cirka 90 minuter försent till jobbet. Stod på starthållplatsen för spårvagnen och såg hur chauffören nästan hånlog mot mig när han satt i värmen och väntade ut tiden. Sedan när jag väl kom i centrum så korrensponderade såklart ingen buss eller tunnelbana. När jag snällt fick veta att jag skulle få vänta 20 minuter till så började regnet falla.

Tryck på läs mer om du vill fortsätta läsa om denna helvetesdag.

Detta hade varit en helt vanlig Murphydag om jag inte skulle jobba 3 pass på 2 dagar. Jobbade onsdag 07.00-16.00 och sedan 23.00-07.15 för att starta torsdagen med 08.00-16.00. Känns som jag kommer gå miste på lite sömn då jag samtidigt ska på handbollsträning klockan 20.00 på kvällen.

Men nu blickar vi mot gladare toner. Har varit på upplärning i tre dagar på ett nytt företag och jag vet egentligen inte hur mycket jag kan blogga om jobbet. Men så länge jag inte säger vart jag jobbar eller berättar om jobbdetaljer så tycker jag det inte borde falla under sekretesslagen. Berättar trots allt om mina egna personliga  upplevelser och de brukar (av någon anledning) sluta i bloggmaterial.

På min nya reception jag sitter i så finns det ofantligt lite att göra. Jag kan inte förstå hur de kan betala någon för att sitta där. Jag kom överrens om med min upplärare att jag skulle se första dagen och testa andra dagen för att sedan köra själv tredje dagen.

Efter 2 timmar så hade jag lärt mig hela jobbet, tog emot besökare och svarade i telefonen. Min handledare blev då helt sysslolös. Som handledare kan du reagera på två sätt: antingen luta sig tillbaka och njuta över att man överfört kunskap på så kort tid eller bli sur för att folk inte längre behöver sina tjänster.
Min handledare valde det senaste alternativet.

Det börjar med att jag kommer tillbaka från en toalettpaus och hör att telefonen ringer. Jag springer tillbaka och sätter mig på den närmsta stolen för att svara. Då hör jag hur någon skriker från bakrummet att jag inte fick sätta mig där. Det var hennes stol och sedan fick jag veta alla inställningar som gjorts för att anpassas till henne.
Fair, tänkte jag och satte mig på andra stolen och svarade i telefonen.

Dag två startade med att jag kom precis klockan 08.00 då centralbordet egentligen ska öppna. Jag fick en redig utskällning och hon berättade att jag måste öppna 07.55 även om vi inte börjar jobba före 08.00.
Fair, tänkte jag och öppnade som vanligt.

Värt att nämna vid det här laget så pratar vi knappt med varandra. Jag sitter och kollar aftenposten.no och hon sitter bakom mig helt tyst. Jag jobbar på medan hon sitter på sin stol. Då blev jag lite nödig så jag gick på toaletten och när jag kommer tillbaka så ser jag att hon sitter på ”min” stol.
Detta är allt för underbart tänkte jag. Hur ska jag utnyttja denna chansen. Först gjorde jag mig säker på att det inte bara var för en stund hon satt där utan lät henne sitta där i 5 minuter. Sedan tänkte jag på följande alternativ:
1. Ska jag ge henne en redig utskällning och hänvisa henne till sin specialanpassade stol
2. Ska jag låtsas som jag inte sett det och se om hon försöker byta stol när jag inte ser det
3. Ska jag bara skita i det och surfa på nätet igen..

Jag valde en kombination.
När jag väl kom in bakom receptionen såg jag att hon kollade mailen. Hon läste så noggrant så hon hade missat att jag ställt mig bakom henne. Jag ser att hon kollar upp mellan imellom för att se om jag kommit tillbaka.
GULDLÄGE!
Jag ställer mig lite närmre, rätt bakom henne. Står där i säkert 5 minuter. Då smyger jag lite närmare och närmare.
Tillslut är jag 30 centimeter bakom henne och andas. Hon reagerar inte.
Jag tänkte om jag gör mig större så kanske hon märker något (man brukar ha på känn när någon stirrar på en bakifrån).
Så jag spänner alla muskler i kroppen, lägger armarna i kors och drar på det bredaste skelögat i denna världsdelen rätt i nacken på henne.

Hon reagerar inte äns. Då börjar min lek bli lite tråkig när min handledare saknar både känsla och periferiseende. Jag sätter mig sakta på hennes stol i hopp om att hon skulle märka det och rullade sakta emot henne.
När jag så gott som hade rullat förbi henne hoppar hon till så hennes hårbotten skrapades längs taket. Tror nästan det fastnade en hårtuss i taklampan.
Om hon hatade mig innan detta så hatar hon mig garanterat nu.
Nu pratar vi inte alls med varandra.

Efter detta så gjorde jag ingenting rätt. Jag fick skäll när jag svarade på porttelefonen på fel sätt. Jag fick skäll när jag sorterade posten på mitt sätt och så vidare. Fick inte äns lägga pennan på skrivbordet på mitt egna sätt för det störde hennes ordning.
Detta förklarades sedan med att hon är en perfektionist.

Har därför ändrat min CV från att stå att ”jag arbetar gärna i grupp” till ”jag arbetar gärna i grupp om jag får möta gruppen först”.

För en sekund så hatade jag livet

Söndagsnatt blev en sån natt som jag kände ilskan rinna igenom hela kroppen. Jag har inte haft energi att blogga om det eftersom så fort jag tänker på händelsen så kommer känslan tillbaka. Hur kunde jag vara så dum.
Men nu i efterhand så har det växt till något komiskt.
Tragedi + tid = Humor
Det enda jag kan säga är att jag långt ifrån skrattade då.

Jag hade sedan tidigare bokat med Karina att hämta henne och Lene på flygplatsen (cirka 30 minuter från Oslo) på söndagnatt klockan 03.00. Detta var eftersom det inte gick flygtog eller bussar vid den tiden.

Jag avtalade med Karina att jag skulle möta hennes mamma som skulle överlämna bilen till mig 23.45. Efter jag har dubbelkollat ett sms från Karina där det stod ”bilen står i Sandvika”. Jag dubbelkollade att det var på just stationen Sandvika jag klev av tåget.
Sagt och gjort så ställde jag mig på parkeringsplatsen 10 minuter före utsatt tid och slängde min tågbiljett då jag skulle ta bilen tillbaka till Oslo. Jag började spana efter någon kvinna som liknade Karina. Så jag väntade..
Och jag väntade..
Efter 15 minuter ringer jag Karina som har sin mobiltelefon avstängd.
Efter 10 minuter till så börjar jag kolla igenom alla sms om vad som kunde gått fel.
På det tredje smset står det att ”Bilen står i Sandvika” men på smset senare står det ”Min mamma kommer och möter dig på Slependen så du får bilen där”.

Slependen är självklart hållplatsen efter Sandvika där jag står. Jag inser att jag måste ta mig en hållplats till och efter klockan 00.00 så går det bara några få tåg från Slependen. Jag hittar ett tåg som ska gå 00.07 och jag inser att jag har kastat min biljett. Efter jag balanserat tanken om jag ska gräva fram min biljett i papperskorgen så köper jag mig en ny biljett och ställer mig på perrongen.
Ding dong (Lät högtalarna).
”Nästa tåg mot Sandvika är nu inställt”

Ja, ne, jaha, nee, jaa, okaaaj. Tänkte jag.
Jag öppnade Drejls kända svordomsburk och jag svor som bara den.
Samtidigt som jag gick mot taxistationen svor jag. Jag svor i taxin och jag svor med taxichauffören.
Jag började inse att det bara skulle bli värre.

När jag väl kom på rätt station (Slependen) så var den helt folktom. Det stod två bilar på parkeringen och inte en människa fanns inom en 3 kilometers radie. Taxichauffören frågade om jag verkligen visste vad jag gjorde, och det ansåg jag att jag hade full kontroll på. Jag betalade taxin och klev ut.

Jag hade nu betalat två tågbiljetter, en taxiräkning och kommit fram 35 minuter efter utsatt tid. Karinas mamma var ju som väntat inte kvar och jag stod nu helt ensam på en plats jag aldrig varit på tidigare.

Till skillnad från Sandvika fanns det ingen taxistation eller några väntrum. Från att vara förbannad på mig själv att jag inte kommit fram i tid började ilskan omfamna mig på ett annat ställe.
Hur fan ska jag komma hem?

Efter jag har haft envägskommunikation med Drejl klockan 00.30 fick han höra så många kränkande ord så han säkert fick några nya svordomar till sitt ordförråd. Ingen taxi i närheten och inget tåg i närheten (eller tågtabell).
Tillslut sprang jag på en tågtabell som visade att sista tåget gick 00.46 och det skulle jag hinna med på . Jag höll tummarna så hårt så jag tror att min önskan blev till lag.
Tåget kom och jag kom hem till lägenheten vid 01.30 tiden. Utan bil och utan det glada humöret jag hade tidigare idag.

Sen det värsta med historien var att Karina och Lene inte blev hämtade på flygplatsen utan fick vänta tills första bussen började gå. Så jag var förbannad på mig själv för att jag inte höll mitt ord till dom. Sedan när jag lyckades ge mig själv empati för det så blev jag förbannad för alla pengar jag spenderade i onödan. Sedan blev jag arg över att Karinas mamma fick vänta på mig i över 30 minuter mitt i natten. Sedan blev jag arg för att jag hade varit så sur mot Drejl i både telefon och när jag kom hem för att jag var så arg.

Denna neråtspiral tog alltså tre dagar innan jag kunde känna mig så rehabiliterad så jag kunde blogga om det. Som tur plockade jag med mig lärdomen att jag alltid ska ta kontaktuppgifter när jag avtalar möte med någon. Sedan ska jag inte dubbelchecka utan trippelkolla att mötesplatsen är bekräftad med motparten.
Som jag brukar kalla det på jobbet: ”Learning by doing”
Kan man inte lära sig genom att iaktta andra så måste man lära sig genom egen smärta.

Fredagsdrinken på en onsdag

Varning för uppsats..
Det råkade visst bli yttligare en avskedsfest för Drejl. Vi som inte hade planerat att göra nåt speciellt denna onsdag (förutom Drejl som skulle packa). Klockan var väl vid 22.00 snåret som Drejl blev inbjuden till en fest på andra sidan byn. Vi bestämde oss att ta några öl då vädret hade varit helt underbart hela kvällen.

Vår nästan två timmars långa träning i parken gjorde att vi inte hann köpa öl innan ölsäljet stängde kl 20.00. Vi fick därför improvisera med de ingridienser vi hade hemma.
Lyckligtvis hade vi Bacardi grand melon och Absolut Pear hemma så festkvällen var räddad.

Jon gjorde Oslo väldigt osäkert

Sedan blev ju gårdagens utgång kanske inte som jag förutspått.
Eller hur kan någon förutse något sånt här? Jag klagar inte eftersom jag får material till bloggen. Sedan är ju livserfarenheten guld värd.

Kära Jon är i staden så vi valde att tillsammans göra Oslo osäkert. Vi förfestade i Johan Sjödins lägenhet för att sedan dra med sällskapet till en park. Vi spelade gris med en fotboll och för er som känner Jon så kan jag berätta att hans taktik inte har ändas. Iallafall stod jag över första omgången och var med i resterande, vilket i efterhand kanske inte var så smart. Jag blev grisen fyra gånger i rad.
Fick dock inte skylla förlusten på att jag druckit öl utan mina kamrater hänvisade till bristen på teknik.

Efter parken drog vi till en klubb som heter BLÅ efter vi hört rykten om att maskinen har spelat där. Mycket riktigt så hade de spelat klart när vi kom och ändå fick vi punga ut med 150 kronor för att få höra den sämsta bas/technomusik jag någonsin hört… och jag har dåligt musiksmak..
Jag och Jon (som var de enda som var kvar) övervägde antingen att hitta några att prata med eller att gå hem. Vi hittade två tjejer som satt och pratade vid ett bord.
Jag gav Jon en antydning att han skulle glida fram och fråga vad klockan var och mycket riktigt gjorde han det. 10 sekunder senare glider jag fram (med min klocka skinandes på handleden) och lägger fokus på hennes kompis. Vi satt och pratade i en timme och fick veta att de bodde en bra bit utanför Oslo och att de skulle ta taxi hem. Jag räknade ut att de var rikemansbarn och de såg en taxinota på 800kr som helt normalt. Jag slängde ut på skämt (eller som ett raggningsförsök) att jag kan bädda upp min bäddsoffa eftersom vi har Simon bortrest och att de gärna för övernatta här för att sedan ta bussen imorgon.
Jag hör henne säga: ”Jaa, det låter ju bra”, samtidigt som jag tänkte: ”vafan har jag gjort nu…”
Drejl ligger och sover hemma och ska upp vid 05.00.

Kvällen fortsatte och jag hade fortfarande tolkat mitt uttal som ett skämt men det blev mer allvarligt när jag ville äta nattmat och de följde med. Jag och Jon tittade på varandra och började mer och mer att gilla situationen. Det jobbiga med detta var att de var två tjejer, varav den ena var ett rejält butterface utan snygg kropp, och andra tjejen var riktigt snygg.
Vi hade alltså en riktig tävling framför oss för att få den lyckliga lotten.
Efter en gångväg på säkert 40 minuter var vi hemma och vi försökte faktiskt att vara tysta. Men på fyllan har jag en tendens att gå på hälarna istället för tårna och det gjorde att Drejl vaknade och fick lov att kliva upp 1 och en halv timme för tidigt.
Sedan kommer det roliga.

Vi börjar gör oss i ordning och ska precis lägga oss men ingenting händer.
Jag bäddar upp sängen och de lägger sig tillsammans i den sängen medan jag satt bredvid och försökte ge lite pikar. Jon la sig i min säng och Drejl la sig i sin säng.
Jahapp tänkte jag och la mig sked med Jon och insåg att det var inte allt för dumt ändå.
När vi vaknade var tjejerna och Drejl borta så vi slapp springa ner och köpa frukost åt dom som jag säkert lovat på fyllan.

Tillskillnad från mig och Jon var tjejerna nyktra när de vaknade då de inte hade druckit en droppe under kvällen. Nu när vi efteranalyserar sitationen så förstår vi att de åkt in till Oslo för att se Maskinen och inte druckit någonting. Vi måste ju framstått som två idioter då vi var fullare än en tjugoliters hembräntsdunk.

Men idag har vi skrytit om att vi drog hem två brudar hem till mig.
Sedan har vi hållit tyst om att det var krogens enda nyktra brudar vi lyckades få på släp!

Pistolhotad i Vasaparken

Börjar detta inlägg lite lätt med att säga att jag kompenserade dessa 4 dagar av öldrickning med två träningspass idag.
Klev upp 06.00 med Drejl och tog en timmas träningspass och sedan ett på kvällen med Sandra vid 19.00 tiden.

Har haft fyra vilda dagar där de två första var i Oslo och de två andra i Göteborg. Har nästan glömt utgångarna i Oslo till fördel av fredags och lördagskvällen i Göteborg och jag tror det bara är positivt. Iallafall så åkte jag och Drejl till Göteborg på torsdagseftermiddagen och fick sedan besök av Sandra på fredagskvällen. Var riktigt fina dagar med en extrem sol så jag klagar inte på någonting (förutom att jag inte lyckades in att gå på Liseberg under de fyra dagarna..).

Hej alla glada!

Vi tänkte kliva in i sommarens nya skor på en helt ny bloggportal.

Har du inte uppdaterat din länk till vår hemsida så gör det nu!

Http://vilsnagiraffer.se

Förtydligande...BLOGG.SE-ADRESSEN UPPDATERAS INGE MER.
GÅ TILL VILSNAGIRAFFER.SE FÖR ATT FÖLJA VÅR RESA!!

Nu är det dags.. Håll ut ett tag medans jag överför alla inlägg!

Ja rutinerna ær tillbaka nu med jobb och liknande och det kænns førtræffligt skønt att sitta och jobba igen..   Det kommer æven att toppas med många olika firmafester såhær innan semestern med båda mina føretag..   Sen har æven nedrækningen infør semestern børjat och det ska bli så skønt att ha en riktig semester som jag inte tidigare haft sedan jag gick ut gymnasiet.  Førhoppningsvis bjuder detta på massa olika spænnade saker och førsta anhalt blir før mig Øland med min vapendrager Kim från stockholm (han gillar att bli næmd i bloggen)

Sen blir det nog hem till Hærnøsand och givetvis Norrfællsviken som annars blir højdpunkten på denna sommar.. 


Den tropiska værmen har æven slagit till hær i Oslo så vi har solat oss hela helgen och idag møttes man istællet av orkan..   Men man kan ju inte få allt hær i værlden.


/Simon

Hej alla glada människor.
Idag är det en sån där dag då man redan på morgonen,
eller låt mig säga,
redan innan man lägger sig dagen före,
så vet man att den här dagen kommer att bli skit..

Det började med att jag var riktigt kaxig mot Simon och jag skröt med att ha en ledighetsvecka och att jag inte skulle kolla mailen/kalendern under hela dagen.
Igårnatt när jag låg framför datorn så får jag ett meddelande på facebook.
"Sover inte du?
Du ska ju börja på jobb kl 07.00"

Klockan var 01.00 och jag fick genast panik och gick och la mig.
Tyvärr sover man inte bra under press...

På morgonen så fick jag reda på att butiken brevid hotellet hade blivit rånat under natten.
Detta efter att tjuven först tænkt att gå in till hotellet (det visade övervakningskameran).
Nattvakten som jobbade igår (som jag löste av idag) var påtagligt skärrad vilket är förståerligt!

Något som är positivt med våran inaktivitet är att vi inte bara glassar i solen.
Jag har jobbat på en ny design/databas som kommer bli riktigt bra enligt mig.
Snabbare, ingen reklam och mer funktioner!
Sitter och finpusterar det sista, as we speak!

Sedan fick både jag och Simon en fin känsla i kroppen när vi gick hem från Bislett kebab igår.
Vi gick in på en tvärgata vid slottet och plötsligt hör vi hur två tjejer ropar "Dennis".
Jag kände igen ansiktena men kunde inte lokalisera personerna.
Efter 10 sekunder kopplade jag att det var två av de tjejerna i det nya laget som jag tränar.
För er som inte vet så ska vi göra en satsning på mina flickor 1995 genom att slå ihop med "Bygdøy Monoliten" och sedan skapa 2 lag, varav ett lag som vi ska køra med de som tränar/presterar bäst.

En minut efter de tjejerna cyklade vidare så gick en kollega till Simon förbi och hälsade glatt..
Oslo börjar bli för litet för oss giraffer.
Vi kan inte äns köpa en kebab utan att bli igenkända av norrbaggarna..

brings back so many memories..
Vuxen som jag känner mig gav jag ett råd till min yngre syster.

Förhoppningsvis stöter hon inte på samma öde som mig,
även om jag fick gratis taxi hem!

Kopierat från http://mimmsen.blogg.se/

Denna dagen har varit en dag hur bra som helst.  

Vaknade och kände mig för första gången på denna veckan riktigt pigg och ÄNTLIGEN bra i halsen och pigg i kroppen.  Solen stekte från utsidan så jag tänkte direkt att det var läge att rycka upp nattjobbarN från sängen för att sedan dra upp på våran eminenta takterass för att tillbringa timmarna där uppe istället för i bunkern.
Sagt och gjort så drog vi upp och vi har verkligen inte varit besvikna då vi legat där uppe hela dagen.   Nu har vi pallrat våra sega huvuden ner igen och ska börja förberda för att grilla lite middag och kanske drinka något törstsläckande.   Ikväll så ska jag iväg på en nån fest på Bjölsen med några kollegor fast det blir nog väldigt lungt då pencillinet fortfarandet vandrar genom min kropp..

Därimot så möttes jag av nåt speciellt imorse när jag öppnade kylen och hade svårt att förstå vad det var för något..  Bjuder på vad mina ögon möttes av så får ni själv se.. 



Inte annat än att man fick dra på smilbandet redan vid tidig förmiddag.    Han är för schööön den där Dennis!

Detta var alltså det som låg på min hylla i kylen då jag vaknade och bor man i våran lägenhet så blir man aldrig förvånad över något.. Det som är det härliga med våran lilla gemenskap...


Nu ska vi igång med grillen och grilla kött, grönsaker sen servera det med potatis och sås.  Hoppas ni har det lika bra som jag har det.


Hälsningar från Simon